Mysteriet
Att skära gurka är säkerligen inget de flesta av er tänker eller ens reflekterar över, det är bara något man gör. Det trodde jag i alla fall.
Igår skulle jag, min vackra tjej Polisen och hennes, allt som oftast, underbara barn äta tacos. Som vanligt delade vi upp arbetsuppgifterna för vi lever ju ändå i ett jämställt förhållande…..hmmm
Jag fick ta salladen medan hon fixade köttfärsen. Inga problem tänkte jag, men ack så fel jag fick.
Det började med att jag tog gurkan, sköljde av den, och började att hacka ner den till bitar som sedan skulle användas att ha i tortillan som vi köpt.
Redan från start kände jag ett litet obehag och hur det liksom brände i sidan på mig när jag skurit de första bitarna och lagt de i skålen. Tysta suckar, irriterade rörelser blev tillslut ett surt, irriterat uttalande:
- Bitarna blir för stora. De måste vara mindre! Annars räcker det ju inte till alla!
Jag suckade högt och började hacka bitarna i mindre bitar, detta dög dock inte då jag tydligen störde henne med mitt sätt att svara på kritiken. Att jag var lat och bekväm.
Polisen, som jag i detta avsnitt kallar henne, propsade på att hon skulle göra det ”för att de blir bättre då”. Hon greppade kniven och började skära ner bitarna till mitt stora förtrett.
Jag backade dock och lät henne utföra denna till synes viktiga uppgift medan jag likt en mördare gick loss på salladen. Självklart gjorde jag dem i mycket, mycket små bitar så att Polisen inte skulle anmärka på dem.
Middagen vart trots detta mysig och faktiskt väldigt trevlig.
Jag kan så här i efterhand medge att jag är lite bekväm, man skulle kunna kalla det lat men ändå, ärligt, orka blir sur, grinig, arg på grund av att man skär en gurka fel! Ibland undrar jag hur kvinnor i största allmänhet tänker. Vad är det som händer i deras huvuden? Hur ska man göra för att inte göra, säga eller agera fel?
Är det någon som vet för jag har ingen jävla aning.
Läs mer...
Blogginlägg av
Oraklet, 06 aug '09 15:59